Hur det startade

Året var 1963 och Svenska Scoutförbundets och KFUM/Ks scoutdistrikt i Göteborg anordnade en gemensam patrulledarkurs under sportlovet. Att scoutförbunden samverkade var en nyhet för många ledare och scouter att det dessutom skulle inbjudas en grupp funktionsnedsatta ungdomar från Uppsala var mycket spännande. Kursen blev därför överfull.

Härskogens friluftsgård, där kursen höll till, visade sig vara mycket spännande för scouterna. För första gången skulle de sova inomhus på läger och få mat som ”kökspersonal” hade lagat. Att sova inomhus på den tiden innebar att pojkscoutpatruller fick bo i logement i källaren med 24 eller 36 sängar.  Du kan säkert föreställa dig vilket liv det var innan alla hade somnat. Flickscouterna fick det någon lugnare och sov i trebäddsrum på övervåningen. Att äta i matsal blev lätt en tävling i vem som kunde äta mest. Tomas Granlund (vår lägerchef) kom bara femma med 14 potatisar och 36 köttbullar.

Programmet handlade mest om att göra något nyttigt för friluftsgården och det scouterna kunde bra, och därför bidrog med, var pionjärarbete av den grövre typen. Man fällde till exempel stora träd och byggde en 20 meter lång bro över en ravin för att underlätta för sommarens turister att ta sig fram.

En timme om dagen var det andra aktiviteter. Ofta bestod dessa av slalomåkning med ”låga fästpunkter” i anläggningens egen backe som just hade installerat Västsveriges första replift.

Mitt i veckan kom så patrullen från Uppsala med två rullstolsburna ungdomar. Nu gällde det att ställa upp till 100 % med sitt goda humör och sin hjälpsamhet. För det mesta klarade sig patrullen själva för de det ingick en sköterska som ledare för patrullen. Hela tiden hade denna patrull ett eget program då de var rädda att de funktionsnedsatta skulle skada sig.

Initiativtagarna till lägret var dåvarande föreståndaren på gården Leffe Forsberg (scout i Tollereds scoutkår) och Bolly Kallebäck (scout i Ivriga Vargens och Hvitfeldtska scoutkåren av KFUK). Dessa båda tyckte mot slutet av veckan att vi skulle ha några gemensamma programpunkter. Det blev en poängpromenad och ett lägerbål med mycket lyckat resultat. Vid nästa morgons ledarsamling fattades beslutet att permanenta samarbetet med Uppsalakåren och handikappverksamheten. Härskogslägret startades.

Efter några år visade det sig att ekonomin var svår att få balans på. Leffe kontaktade Lions club i Lerum och lyckades att få ett litet bidrag till denna behjärtansvärda verksamhet.

 

Lägret räddades och idag står Lions i västra Sverige för merparten av kostnaderna och är även arrangörer av lägret även om programmet genomförs av scouter och ledare från alla scoutförbund.